hannas

Tåget väntar inte, det bara går. Och jösses så glad jag är att jag hoppade på det där tåget. En höst och en helg. Tvivel och självklarhet. Äntligen uppe på marknivå igen. Tid, styrka och kärlek är mina tre värdeord. Tro och hopp svek mig totalt. Eller vice versa. Inatt älskar jag mitt liv. Det tog lång tid, men the darker the night, the brighter the dawn. Självklart kommer jag trilla dit, än är det inte färdigt. Men nu har jag varit över ytan och hämtat syre, välbehövlig luft i mina lungor som kommer hjälpa mig upp igen och igen. Snabbare för var gång. To the dawn of the light.

Kan det vara så att jag närmar mig upploppet på detta marathon? Så mycket ångest och hjärtekrossande som sipprat ut genom porerna och fastnat på huden utan möjlighet att gnuggas bort, ens med alsolsprit. Och nej, mållinjen är inte här. Men den kanske syns där borta genom träden. Har bokat en framtida helg att se fram emot, och känner uppriktig glädje inför det. Bilden av dig är föråldrad, och verkligheten stämmer inte överens med det vackra motljuset och de suddiga kanterna längre. Strålkastarljus och skarpa svarta linjer, det är inte vad jag söker, Jag tror inte på nyår och påtvingade omstarter, men 2013 har potential att bli ett mycket bättre år än skräp-och-släng-och-köp-en-ny-2012. Ibland blir saker tydligare på lite avstånd, ett citat jag lärde mig som 6-7-åring när dataspelen var som hetast. Och då snackar jag ligan med Pettsson&Findus i snickargården, Pippi, och Pelle Pirat. Bra skit. Idag vänder jag i alla fall back to home, några dagars intensivt plugg och nej tack till alkohol. Kan snart döda för ett glas vitt. 

Är så fruktansvärt förbannad på allting. Ju mer jag vet desto säkrare och desto mer förvirrad blir jag. Jag vet exakt och jag har ingen aning. Jag vet inte vad jag känner och jag vet inte hur jag borde känna. Eller så vet jag hur jag borde känna. Det är bara det att det inte är så lätt alla gånger. Jag inbillar mig och dagdrömmer, skapar egna scener som enbart och endast utspelar sig i min fantasi. Jag mår bra och jag mår sämre. Letar ständig bekräftelse och slickar gruset du gått på för att möjligen, möjligen få tag på en droppe uppmärksamhet och uppskattande. "Oh my god jag är Katherine" var en väckarklocka, men jag är expert på att snooza. Är övertygad om vad som är bäst och ångrar mig minuten senare. Stora tvivel kring vem jag egentligen vill vara, och om det verkligen skulle vara en vinst eller bara ett bevis på att jag är patetisk. Förmodligen det sistnämnda. Men så hoppas jag, för ett ögonblick, att jag hittat mitt recept på frihet och lycka. Och så kan jag inte låta bli att fantisera lite till. Varpå jag faller platt på marken tillbaka i verklighetens magplask. Pang bom krasch. Är glimtvis medveten om hur jag ljuger och romantiserar för mig själv, men det är ju så mycket finare att se vackra saker än att titta på smuts och utnyttjande. Och jag vet ju att det var fint. Bara det att det kanske var mer som var fult. Att bli full är skönt, men bakfyllans ångest är mer än jag klarar av. Bildligt och bokstavligt. Jag skräms av tanken att jag kommer i mina gamla jeans, men känner mig fetare än någonsin, Samtidigt som jag älskar det. Får visioner av att det inte finns några gränser för hur långt jag kan nå på egen hand, ignorerar ensamhetens illaluktande baksida. Koncentrerar mig på den polerade gräsmattan och de formklippta enarna på framsidan. Innan jag snubblar och blir äcklig igen.

Jag levde lyckligare i en lögn med dig, än i sanningen med mig själv. Har startat en liten tävling nu, men än så länge går det inte så bra. Verkar som om jag trivs i den typen av beteende, men visst, skönt att kunna ha någon form av kontroll på någonting. Hets hets hets är allt jag ser och hör på det här förbannade stället, jag är helt slut. Vill sudda, ta bort och göra om, göra rätt. Vad som nu vore rätt. Kanske inte flytta till en ny stad. Kanske hålla mig till en lägenhet en kvart från tryggheten jag nu valt att lämna. Det hade inte varit så dumt. Undrar hur mycket jag har förstört, men vill inte veta. Ibland lever man lyckligare utan kunskap.

Jobbigt att bo borta när det enda man vill är att åka hem. Borta bra men hemma bäst. Ja visst, jag är ett lokalpatriotiskt hemmakärt litet vrak. Det är jag och regalskeppet kronan. Fast en snorig krona. Ska trotsa bihålornas ekande protester och besöka löpbandet snart. Jag undrar hur man blir lycklig.

Motsatsen till kärlek är inte hat, det är likgiltighet. Vilket också är mitt mål att känna gentemot dig. Men hat är hållplatsen jag befinner mig på för tillfället, och när nästa buss går vet jag inte. Beteendet du uppvisat är så långt ifrån okej man kan komma, som två ändstationer av ett tunnelbanespår. Önskar dig all världens olycka just nu, men jag tror det är berättigat. Hoppas hon är otrogen och sedan smittar dig med ständigt utbrytande och smärtsam könsherpes, att du uppfostrar ett barn som några år senare visar sig vara någon annans, att du blir av med jobbet och tvingas leva på bidrag, och sist men inte minst att du blir fet och aldrig mer får ligga. Puss

Lever för att åka bort. Hemma och borta, allt på samma gång. Vem drar linjen? Och nej, det trodde vi väl inte. Att jag skulle få den där 20-nånting-krisen som jag innan tyckt varit så töntig. Chilla liksom, hela livet kvar. Jaa, tänk om jag någon gång kunde lyssna på mina egna kloka ord och kritiska kommentarer. När man dricker alkohol ensam med tända ljus för att man tycker synd om sig själv, då har det någonstans gått fel. Senast jag gjorde det var jag 15 år gammal. Då visste jag inte att jag två år senare skulle ha roligare än jag någonsin trodde att man kunde ha, och vara lyckligare än jag någonsin trodde att jag skulle vara. Hoppas det är så nu också. Fast helst vill jag inte vänta i två år. Helst nästa vecka typ. Är nämligen lite längre ner på stegen denna gång, med andra ord i större behov av en quick fix. Please helppppp

Tröstpump istället för bröstpump. Återfunnen kärlek i löpbandet, hade glömt känslan av att springa bort och ifrån. Det är ju kul när man kan vara lycklig i fem minuter. Sen är det inte så kul längre. Herregud, när blev jag såhär patetisk? Och beroende? Dålig dygnsrytm, känns bara så otroligt jobbigt att vända den. Hatar morgonen, sämsta tiden på dagen. Även om natten gör ondare. Antar att jag nådde en kulm och vandrar åter nerför. Spännande att se vart man hamnar. Förmodligen inte så långt bort från nu.

Upptäckt dom ledsna björnarna. Vackert på så många plan. Varit hemma en vecka och levt låtsasliv. Och hunnit med ett par kaos. Alltid kaos. Är det inte jag så är det någon annan. Tänkte frysa ihjäl och slå mig medvetslös, men hela situationen var bara bisarr och patetisk. Precis som jag. Är om möjligt ännu mer förvirrad än innan och förstår absolut ingenting. På tal om låtsasliv. Det lutar åt att flytta in på gymmet ett tag. Det lär nog bli så. Enklast där.

Jävligt ofilosofiskt inlägg nu: blir lite kär varje gång jag går till gymmet. Hur fan kan man vara så snygg? Gah. Bra att han jobbar där typ 7 dagar i veckan också, kan ju finna tillfällig lycka lite när som.

Antingen en vändining eller en tillfällig effekt av lite uppåttjack. Hur som helst en bra känsla. Måste förvalta det här nu, jag har ju läst en master i fucking it up. Inhandlat två små träd som lyser så fint, letar symbolik men inser att det är meningslöst. Hatar ju sånt. Nu kör vi lite ångest inför veckoslutet några dagar, stora saker på g. Förhoppningsvis löper det på smidigt utan större förhinder. Jag har hopp.

Terapi med tvättsortering. Lagat storkok på köttfärssås och diskat upp. Husmodern själv. Gymmet kallar men jag har inte tid att svara just nu. Tvättstugan står och ringer ihärdigt på min skräniga dörrklocka nämligen. Mycket vitlök nu. Kanske lika bra att jag är själv. Vad är den bästa svenska översättningen till "you made a fool out of me"? Liten småfundering som sitter i hjärnan just nu. Allt låter så fjantigt. Ännu fjantigare att ta det in english. Fast det är ju precis det du har gjort. En fool alltså. Av mig. Schyrre hörrö. Men nej jag tänker inte acceptera det mer! Tror jag. Imorgon ska jag dricka sprit. Hoppas jag. Sånt som märks. 

Sjukt beteende och proteinpulver. Imorgon ska jag till gymet, äntligen. Nu har jag vilat färdig. Vilat ja. Armarna i alla fall. Hoppat fram och hoppat bak. Uppåt och nedåt. Nedåtgående trend just nu. Kalas. Yrsel och omotivation, ja så kan man säga.