hannas

Jag levde lyckligare i en lögn med dig, än i sanningen med mig själv. Har startat en liten tävling nu, men än så länge går det inte så bra. Verkar som om jag trivs i den typen av beteende, men visst, skönt att kunna ha någon form av kontroll på någonting. Hets hets hets är allt jag ser och hör på det här förbannade stället, jag är helt slut. Vill sudda, ta bort och göra om, göra rätt. Vad som nu vore rätt. Kanske inte flytta till en ny stad. Kanske hålla mig till en lägenhet en kvart från tryggheten jag nu valt att lämna. Det hade inte varit så dumt. Undrar hur mycket jag har förstört, men vill inte veta. Ibland lever man lyckligare utan kunskap.

Jobbigt att bo borta när det enda man vill är att åka hem. Borta bra men hemma bäst. Ja visst, jag är ett lokalpatriotiskt hemmakärt litet vrak. Det är jag och regalskeppet kronan. Fast en snorig krona. Ska trotsa bihålornas ekande protester och besöka löpbandet snart. Jag undrar hur man blir lycklig.

Motsatsen till kärlek är inte hat, det är likgiltighet. Vilket också är mitt mål att känna gentemot dig. Men hat är hållplatsen jag befinner mig på för tillfället, och när nästa buss går vet jag inte. Beteendet du uppvisat är så långt ifrån okej man kan komma, som två ändstationer av ett tunnelbanespår. Önskar dig all världens olycka just nu, men jag tror det är berättigat. Hoppas hon är otrogen och sedan smittar dig med ständigt utbrytande och smärtsam könsherpes, att du uppfostrar ett barn som några år senare visar sig vara någon annans, att du blir av med jobbet och tvingas leva på bidrag, och sist men inte minst att du blir fet och aldrig mer får ligga. Puss