hannas

Tåget väntar inte, det bara går. Och jösses så glad jag är att jag hoppade på det där tåget. En höst och en helg. Tvivel och självklarhet. Äntligen uppe på marknivå igen. Tid, styrka och kärlek är mina tre värdeord. Tro och hopp svek mig totalt. Eller vice versa. Inatt älskar jag mitt liv. Det tog lång tid, men the darker the night, the brighter the dawn. Självklart kommer jag trilla dit, än är det inte färdigt. Men nu har jag varit över ytan och hämtat syre, välbehövlig luft i mina lungor som kommer hjälpa mig upp igen och igen. Snabbare för var gång. To the dawn of the light.